Film: På Västfronten intet nytt.
På Västfronten intet nytt, orginal titel: All quiet on the western front.
Filmen utspelar sig under första världskriget i skyttegravarna på västfronten. Filmen är gjord efter romanen som är skriven av Erich Maria Remarque men gjordes till film år 1979.
Filmens första ord:Denna film är varken en anklagelse eller en bekännelse och allra minst ett äventyr. För döden är inget äventyr för alla som ställs öga mot öga mot den. Filmen försöker berätta om en generation män, som även om de undkommit granaterna – blev förstörda av kriget.
Dessa orden är precis det som berättelsen handlar om och var en mycket bra inledning för att också kunna förså filmen och dess innehåll.
I filmen får man följa tysken Paul Bäumer som med 5 klasskamrater tar värvning och blir till tyska soldater under första världskriget. Man får följa hur dom tränas inför kriget, när de kommer dit och får reda på hur det verkligen är. Man får även följa dem (främst Paul) när de stöter på olika sorters komplikationer, vilka är ganska självklara då de är ute i krig men även hur de ställer upp för varandra att de räddar sina kamrater och gör allt för dem.
En scen som jag gillade var när Paul var ute i fält och det hoppade ned en fransman i hålan där han låg och Paul högg honom med en kniv. Det jag tyckte var bra med den scenen var att Paul låg kvar hela natten och i gryningen berättade han för fransmannen att inget av det han gjorde mot honom var meningen, att de lika gärna kunde varit bröder och att det är allt hemskt runt omkring dem som förstör dem. Han sa också att ingen vet att de alla är lika dana, att de har samma rädsla, samma sorg och smärta och att alla har varsina nära och kära.
Filmen visar också hur dåligt och vad lite alla utanför kriget visste om vad som faktiskt hände där ute. När Paul kom hem på permission och satt på ett café med några äldre herrar berättade de för han som var soldat och som hade varit ute i krig i några år hur de egentligen borde anfalla och hur kriget skulle skötas på rätt sätt för att besegra och döda fransmännen men egentligen visste de absolut ingenting om hur det var ute i krig och egentligen visste de inte alls vad de pratade om även ifall de trodde det.
Filmen slutar på ett lite tragiskt sätt men var också på något sätt tillsammans med inledningen det bästa med filmen.
Filmen är gjord för ett kommersiellt bruk för att tjäna pengar, men även i ett moraliskt bruk för att visa i bild hur soldaterna hade det, vilka levnadsstandarder och orättvisor de utsattes för. Jag tycker filmen var helt okej och är bra att visa i undervisningssyfte för att visa lite lättare hur det kunde vara på västfronten under första världskriget.
Mannen under trappan
Mannen under trappan.
Mannen under trappan är skriven av författaren Marie Hermansson och är utgiven av bokförlaget Bonnier år 2005.
Romanen handlar om Fredrik som tillsammans med sin framgångsrika konstnärsfru Paula, och deras två fantastiska barn precis har flyttat in i ett nytt hus i Kungsvik utanför Göteborg. Fredrik har ett fantastiskt jobb som näringslivssekreterare på kommunen och är en allmänt lyckligt lottad man som har allt man kan önska sig.
Men en dag när han vaknar tidigt på morgonen och går ner till köket för att ta en kopp kaffe så möter han någon på vägen tillbaks till sängs. Mannen under trappan. Det var en kortvuxen otäck man som påstod sig bo under husets trappa och när Fredrik gick för att ringa polisen så var den mystiske mannen borta.
Mannen involverar hans familjemedlemmar vilket får Paula att tro på honom till början men allt går längre och längre tills att det till slut får ett stopp. Fredrik genomgår hemska saker och mannen under trappan ändrar också hans sinne och tankegång vilket slutar med stora konsekvenser.
Fredrik som var en perfekt arbetande familjefader i det mest perfekta huset föll mot botten och förlorade allt på grund av mannen som han tyvärr mötte en dag i sin farstu.
Boken var mycket underlig och man hade en knepig känsla samtidigt som man läste den, men den var också intressant och värd att läsa.
