entjejsomheterebba.blogg.se

Välkommen till Pleasantville handlar om David och Jennifer (Bud och Mary-Sue) som lever i USA under 90-talet och dessa syskon är helt olika. David följer serien "Welcome to Pleasantville" och är enligt hans syster Jennifer en riktig tönt. Genom komplikationer där tonåringarna gjorde sönder fjärrkontrollen till deras Tv hamnar de på något vis i 50-talets svartvita Pleasantville, där det varken finns färg, regn eller åska samt där allt fungerar "som det ska" och sex är någonting som bara inte finns...

 

När två av 90-talets ungdomar sätts in det svartvita 50-talets Pleasantville rubbas hela samhället. Färg, sex och "andra katastrofer" uppstår. Den äldre generationen ser på ungdomarna med många fördomar, men till slut ändras samhället och de återstående "svartvita" stänger ute "färgade" människor ur samhället och man ser kopplingar till både segregationen i USA, kristallnatten i samband med andra världskriget samt kopplingar till bibeln där Adam och Eva smakar av den förbjudna frukten.

 

Dock är det inte bara detta som händer utan vi får även följa personlighetsförändringar hos alla i filmen men framförallt sker förändringar hos Jennifer (Mary-Sue).

 

Jag tyckte väldigt mycket om filmen och rekommenderar alla att se den. Den var inte bara rolig utan man fick även se samband med "verkligheten" och fick på så sätt olika syn på hur folk såg på situationerna samt förståelse för att alla som har fördomar, fanatism eller intolerans mot någon/något bör tänka över sina tankar och åsikter och se dem ur andras perspektiv.                                                                                                                                                              

 

 

 

 

 

 

 

 

Mycket väsen för ingenting är en film liksom Romeo & Juliet i förra blogginlägget som gjorts efter ett av Shakespeares verk. Denna filmen var bättre i sättet de talade och uttryckte sig, men man kunde självklart höra hur de talade annorlunda men inte alls som i tragedin om Romeo & Juliet.

 

Mycket väsen för ingenting är en komedi som genom komplikationer, avund och missförstånd till slut ändå slutar gott. Smått rolig på vissa ställen men komedier från Shakespeares tid och idag är inte alls den samma.

 

Även detta verk av Shakespeare kommer användas till skolarbete så jag hoppas att jag fick ut den informationen jag behöver från dessa filmer för att kunna slutföra mitt arbete om Shakespeare.

Alltså en dålig film, i vilken jag inte ens kan komma på något jag ansåg var bra, tyvärr. Rekomenderas ej om inte till studier, vilket är anledningen till att jag såg filmen i första hand, och hoppas även härifrån att skolarbetet kommer gå bra.

Filmen "MIn Vänstra Fot" handlar om Christy Brown som föddes med Cerebral Pares (CP) och den kroppsdelen som fungerar helt är hans vänstra fot.

 

Christy föddes i en fattig familj på 30-talet i Irland och man får följa honom från hans födsel, hans första skrivna ord, högre upp i åldrarna, han träffar på kärleken, hans passioner till att möta olika svek. Man får också följa honom, hans familj, deras beslut och önskningar.

 

I slutet av filmen träffar Christy kärleken och det visade sig allt att en "krympling" som många såg honom som är värd lika mycket som alla andra och att utseendet kan bedra!

 

Han mötte många attityder från samhället och likaså från sin far. Hans far såg honom som tyvärr många andra som en "krympling" men när Christy visade att han kunde förstå samt skrev ordet "MOTHER", blev hans far stolt och tog med sig honom till puben för att visa upp en "riktig Brown"!

 

Jag tyckte filmen var bra för att visa hur det kan vara för andra människor som fötts med olika funktionshinder och att det var svårt att leva så på den tiden då man var tvungen att prioritera olika saker, till exempel var det svårt för familjen att få ihop pengar till en rullstol till Christy, men även det problemet löste sig!

 

Personligen tycker jag dock inte att filmen i sig var bra, men det jag gillade mest var att man i slutet fick se hur han träffade en tjej och att det gick bra för dem!

 

 

 

På Västfronten intet nytt, orginal titel: All quiet on the western front.

 

Filmen utspelar sig under första världskriget i skyttegravarna på västfronten. Filmen är gjord efter romanen som är skriven av Erich Maria Remarque men gjordes till film år 1979.

 

Filmens första ord:Denna film är varken en anklagelse eller en bekännelse och allra minst ett äventyr. För döden är inget äventyr för alla som ställs öga mot öga mot den. Filmen försöker berätta om en generation män, som även om de undkommit granaterna – blev förstörda av kriget.

 

Dessa orden är precis det som berättelsen handlar om och var en mycket bra inledning för att också kunna förså filmen och dess innehåll.

 

I filmen får man följa tysken Paul Bäumer som med 5 klasskamrater tar värvning och blir till tyska soldater under första världskriget. Man får följa hur dom tränas inför kriget, när de kommer dit och får reda på hur det verkligen är. Man får även följa dem (främst Paul) när de stöter på olika sorters komplikationer, vilka är ganska självklara då de är ute i krig men även hur de ställer upp för varandra att de räddar sina kamrater och gör allt för dem.

 

En scen som jag gillade var när Paul var ute i fält och det hoppade ned en fransman i hålan där han låg och Paul högg honom med en kniv. Det jag tyckte var bra med den scenen var att Paul låg kvar hela natten och i gryningen berättade han för fransmannen att inget av det han gjorde mot honom var meningen, att de lika gärna kunde varit bröder och att det är allt hemskt runt omkring dem som förstör dem. Han sa också att ingen vet att de alla är lika dana, att de har samma rädsla, samma sorg och smärta och att alla har varsina nära och kära.

 

Filmen visar också hur dåligt och vad lite alla utanför kriget visste om vad som faktiskt hände där ute. När Paul kom hem på permission och satt på ett café med några äldre herrar berättade de för han som var soldat och som hade varit ute i krig i några år hur de egentligen borde anfalla och hur kriget skulle skötas på rätt sätt för att besegra och döda fransmännen men egentligen visste de absolut ingenting om hur det var ute i krig och egentligen visste de inte alls vad de pratade om även ifall de trodde det.

 

Filmen slutar på ett lite tragiskt sätt men var också på något sätt tillsammans med inledningen det bästa med filmen.

 

Filmen är gjord för ett kommersiellt bruk för att tjäna pengar, men även i ett moraliskt bruk för att visa i bild hur soldaterna hade det, vilka levnadsstandarder och orättvisor de utsattes för. Jag tycker filmen var helt okej och är bra att visa i undervisningssyfte för att visa lite lättare hur det kunde vara på västfronten under första världskriget.

 

 

Mannen under trappan.

 

Mannen under trappan är skriven av författaren Marie Hermansson och är utgiven av bokförlaget Bonnier år 2005.

 

Romanen handlar om Fredrik som tillsammans med sin framgångsrika konstnärsfru Paula, och deras två fantastiska barn precis har flyttat in i ett nytt hus i Kungsvik utanför Göteborg. Fredrik har ett fantastiskt jobb som näringslivssekreterare på kommunen och är en allmänt lyckligt lottad man som har allt man kan önska sig.

 

Men en dag när han vaknar tidigt på morgonen och går ner till köket för att ta en kopp kaffe så möter han någon på vägen tillbaks till sängs. Mannen under trappan. Det var en kortvuxen otäck man som påstod sig bo under husets trappa och när Fredrik gick för att ringa polisen så var den mystiske mannen borta.

 

Mannen involverar hans familjemedlemmar vilket får Paula att tro på honom till början men allt går längre och längre tills att det till slut får ett stopp. Fredrik genomgår hemska saker och mannen under trappan ändrar också hans sinne och tankegång vilket slutar med stora konsekvenser.

 

Fredrik som var en perfekt arbetande familjefader i det mest perfekta huset föll mot botten och förlorade allt på grund av mannen som han tyvärr mötte en dag i sin farstu.

 

Boken var mycket underlig och man hade en knepig känsla samtidigt som man läste den, men den var också intressant och värd att läsa.

Harold & Maude

 

Mina intryck från denna filmen är att det är en väldigt annorlunda film, man möter Harold som är runt 18 år som "gillar" döden och Maude som är 80 år & som tycker om livet. Deras liv krockar och de blir kära i varandra, det fick mig att känna en lite äcklig känsla och många i klassrummet tror jag höll med. 

 

 

Amelie från Montemartre

 

Mina intryck från denna filmen är jag faktiskt inte helt säker på, eftersom den var på franska och väldigt annorlunda. Filmen hade en berättarröst och på grund av den konstiga handlingen hängde jag inte med riktigt. Man får följa hennes liv och man får en bild av hennes barndom sen i början av filmen då man fick se hennes uppväxt. Däremot tyckte jag de var smart av dem att ha med känslor, med de menade jag exempelvis som när hennes "kille" lämnade caféet och hon blev till ett vattenfall för att beskriva hur hon kände sig.

 

Last entry.

 

I have now read the whole book: to kill a mocking bird, written by Harper Lee and first published 1989.

 

I think that the book was quite good, but it was according to me really slow the first 120 pages and that made me not so interested in reading it but I continued and it became a pretty good story. I believe that the best and most interesting part about this story is when they are in court and Atticus is defending Tom Robinson on pages 183-226. 

 

The author (Harper Lee) used a not so formal language when it came to dialogues. This was because she wrote how everything pronounces, for example when Mayella says: ”I knew Mr Tate was pullin’ me up offa the floor and leadin’ me to the water bucket”, on page 199. But according to me it was smart of her to write just like they talk in Alabama and it made me, personally ”feel” the book more and it became more like I was in Alabama. I also think that it made the story a little bit cosy, because otherwise she as a writer wouldn’t ”invite” us to Alabama while reading it. And I think it was smart of her.

 

I think that this story’s conflict is that people judge other people before knowing why, or for what they ”are”, I believe that both Tom and Boo are ”Mockingbirds” just like I published in my second entry. And I think just like I wrote then that it’s wrong to damage something that is so pure and beautiful and that haven’t done any harm to you. 

 

Jem said on page 249 that there lives four types of folks in Maycomb: ”There’s the ordinary kind like us and the neighbours, there’s the kind like the Cunninghams out in the woods, the kind like the Ewells down at the dump, and the Negroes.”

He also connected every type: ” -our kind of folks don’t like the Cunninghams, the Cunninghams don’t like the Ewells, and the Ewells hate and despise the coloured folks”. According to me shows this how bad everybody are in loving other people.

 

Atticus who is a lawyer has seen a lot of things in his work and also his life. I think that one thing why he sees all the good things in other people is partly depending on his job. I believe it’s that way, because he has seen so much and he is one of those who actually figured out that everybody are alike and that everybody makes mistakes. I don’t think this is connected to Tom Robinson's case, while I think that was wrong that he got killed, but it’s Atticus’ work and he couldn’t do anything because it was so back then, and back then couldn’t anyone break or change any rules for example on pages 242-243 when Atticus and Jem are talking about how wrong it is if the judges declare Tom as guilty and Jem want to change the law about capital punishments and Atticus answered: ”You’d be surprised how hard that’d be. I won’t live to see the law changed, and if you live to see it you’ll be an old man”.

 

• ”It’s a sin to kill a mockingbird” (page 99)

I started from this sentence to describe what I thought was the book’s meaning, and I came up with that it’s a sin to kill something harmless like a mockingbird who is here on earth to sing for us and make music for us to enjoy. I think that Harper Lee wanted us to figure out which character/characters who were mockingbirds, and I believe it was Tom and Boo(Arthur)  and I also concluded that they both were mistreated though Tom Robinson were innocent and Boo who they till the end understood that he didn’t wanted to come out.

 

 

To kill a mockingbird, 2nd entry.

 

I have now read till page 209 in the book: To kill a mockingbird, and on page 99 Atticus gave his kids air rifles, but he didn't want to learn them how to shoot so he gave that job to his brother Jack who had to teach them. The only thing Atticus said was: "Shoot all the bluejays you want, if you can hit 'em, but remember it's a sin to kill a mockingbird. Scout got so surprised that her father had told her something was a sin to do, though Atticus doesn't make a habit of saying that things are sinful. So she had to ask their neighbour Miss Maudie what he meant and she said:"Your father's right, Mockingbirds don't do one thing but make music for us to enjoy, they don't eat up people's gardens, don't nest in corncribs, they don't do one thing but sing their hearts out for us. That's why it's a sin to kill a mockingbird" And with those quotes I think they mean that it is a sin to ruin something so pure and beautiful that hasn't done any harm to you.

 

Some more reading in the book and you will meet the Maycomb-pet Tim Johnson. Tim is a dog and he's very sick so someone has to shoot him and then it comes forward that Atticus as a boy was nicknamed One-Shot Finch (page 107) and Jem and Scout who thinks their father is old can not understand why Atticus doesn't continue to use his skills for hunting. When this came forward the children had to ask Miss Maudie again and she said: "'still think your father can't do anything? Still ashamed of him?" and Scout answered: "Nome", on page 108.

I think that Jem and Scout who in the beginning of chapter ten didn't think their father could do anything, now realised he’s not so bad anyway. 

 

In chapter twelve one Sunday when Atticus aren’t home, Jem and Scout follow their black housekeeper to the "black church". I think there are many different things about the "black and the white" churches, one example is that the "black church" allows Jem and Scout to enter, but I'm pretty sure if two black children came to the "white church" they wouldn't even come in. One more thing is that the "black church" don't have any hymn-books, and when Scout ask Calpurnia about it she answered:"we don't have any", on page 132. This doesn't mean they don’t sing any hymns, cause they do but in a special way. They do it with only one hymn-book and that's the pastor's, he sings first and then the people in the church are singing after him, and it all ends "in a melancholy murmur."(citation, page 134)

  

Scout and Jem, whose names really are Jean Louise and Jeremy Finch are siblings, Scout is about 9-10 years and Jem are some years older. Their father's name is Atticus and they tell us that their mother died when they were little babies. That’s why I also think Scout is a tomboy because she grew up with only boys and had no female role model. The family have a housekeeper named Calpurnia (she's black) but they treat  her like family. For example when it came a really cold and hard winter, Atticus asked if Calpurnia wanted to stay and that she didn't have to go home in the evening, on page 75. In chapter 13 their Aunt Alexandra moves in with them, to look after the kids during the summer but it seems more like she is there to make them more mature. One thing why Alexandra is there is because she want to make Scout more like a lady but Scout still doesn’t want to wear dresses she just wants to be herself, so it doesn’t really work out. Jem has also grown really much, he got older so people now call him Mr. Jem. Another example is that he doesn’t like to play with Scout anymore he just wants to read his football-magazines. Atticus is nearly fifty and almost blind on his left eye, and the kids think he’s too old and can’t do so much but when Mr. Heck calls Atticus one-shot Finch they changed their minds. Page 107

 

One evening when they had argued they were made to go to bed earlier, but when Scout came in to her room, something was on the floor under her bed. It was Dill and he had ran away from his father who didn’t care for him so he ran off to Scout and Jem in Maycomb and after they had made some calls and and convinced Atticus and Miss Maudi, he could stay in Maycomb.

 

One evening when Atticus all of a sudden went to ”work” he unusually took his car, which he never does. Scout, Jem and Dill had to check out what would happen, they thought he was at work but found out that he was by the  prison. They watched him argue with some men about Tim Robinson and after a while Scout breaks in to stop them, so they wouldn't hurt her father, and to do that she starts talking about Walter Cunningham who goes in her class, to Mr. Cunningham and he got bad conscience so they left and both Atticus, the children and Tom went left by okey. On page 170.

 

When I had read the part about mockingbirds and later read where they were in court and Atticus defends Tom Robinson who Mayella ”think” raped her, I came up with an idea and that was that I think Tom Robinson is one of those who don’t make any harm to you, so why ”destroy” him? It also popped up in my mind that Boo Radley who we met in the beginning of the book also is one of these human mockingbirds, otherwise why would Harper Lee write about him?

 

 I have two alternatives, and I can not decide which I think will happen. The first one is that they will find out who actually attacked Mayella, which I think is her own father. And also that Boo comes ”forward” and it becomes kind of a truce between black and white people, and that everybody realises that Boo and Tom aren’t ”animals”. My second alternative is that unfortunately Tom sentenced and they kill him because he raped Mayella and somehow something happens to Boo, and then both we readers and Scout self realises that they didn’t make any harm to ”us” and that they were mockingbirds.

 

I have now read 10 chapters in the book:to kill a mockingbird. It is written by Harper Lee and published 1989.

 

The main characters are Scout (Jean Louise), she is the person that tells us the story, the other main characters are Jem and Atticus Finch. The story takes place in Maycomb in Alabama in the 1930's.

 

Scout and Jem, who's names really are Jean Louise and Jeremy Finch are siblings, Scout is going in first grade in the beginning of the story and Jem in the fifth. Their father's name is Atticus and they tell us that their mother died when they were little babies.The family have a housekeeper named Calpurnia (she's black) but they treat  her like family. For example when it came a really cold and hard winter, Atticus asked if Calpurnia wanted to stay and that she didn't have to go home in the evening, on page 75.

 

Scout look's up to her big brother very much and have always dreamed about starting school, just like her big brother Jem already have. But school doesn’t really becomes what Scout expected it would, for example the new teacher miss Caroline Fisher have a new way to teach and they will not start learning to read and write until third grade, page 19. And because Atticus already learned Scout to read a little she gets punished in school by miss Caroline, page 24.

 

The story can be real, it's not any fantasy in it and it's a story that can be a reality because of Scout telling us her casual days from her life, but I don't think it's based on reality as far as I've read.

 

I don't really know what is going to happen, but in the story there is very much information and stories about Finch's neighbours named the Radley’s, and they are very creepy for example, they have a son named Arthur (Scout and Jem calls him Boo) who probably have some disorder which you can guess when the book tells us that he used to pop up in peoples windows during the night and he also stabbed his father with a knife in his leg. And because ”Boo’s” father who didn’t want his son in jail, told the judges he wouldn’t be any trouble anymore, the family kind of locked him up in their own house, due to, no one have seen him since then. On pages 11.

 

In the end of these chapters I’ve read there is also very much about Atticus, Jem and Scout’s father. That he in his work as an lawyer protect a black guy and many calls him a nigger-lover, and I think that those comments and this whole thing will take offence on Scout.

 

  

Jag har nu läst klart boken: En man som heter Ove!

Boken är skriven av Fredrik Backman och utgiven av bokförlaget Forum år 2012. 

 

Boken handlar om Ove som är 59 år gammal, han har i hela sitt liv kört Saab, bor i ett radhusområde och har för vana att gå en inspektionsrunda i kvarteret varje morgon för att se till så att alla regler följs och att exempelvis alla stolpar och lyktstolpar sitter fast i marken vilket han ser till genom att han sparkar på allt tre gånger. Han är en väldigt strikt man som vill att saker och ting ska var som det alltid varit, men sedan hans fru Sonja dog för ett tag sedan har han tröttnat på livet och bestämt att hans sista dag är kommen. Han bestämde sig då för att hänga sig men det blev inte riktigt som han tänkt sig och ramlade ned i golvet. Andra gången skulle han gasa ihjäl sig men började irritera sig på något som gjorde att han avbröt detta försök. Ove försöker och försöker men lyckas inte riktigt. Under denna tiden verkar hans liv bli bättre och bättre och han som aldrig tyckt om människor har nu skapat många kära relationer. Och vill du veta mer får du ta och läsa den (vilket jag tycker du ska)! :D

 

Saker under bokens gång som fick mig att tänka lite extra var exempelvis när han mot alla odds tog hand om en halvt ihjälfrusen katt han prackades på att ta hand om. Samt hela hans förändring under bokens gång, som gick från en surgubbe ingen förstod sig på till att hjälpa andra med deras sysslor och att ge andra människor komplimanger :) <3

 

Jag rekommenderar boken för det är så mycket jag inte berättat som är värt att läsa. Samt att man följer en mans hela liv på 347 sidor och det är verkligen både spännande, roligt och sorgligt att läsa denna boken :)

SÅ LÄS!